buddismen

1. Alla är lidande och otillfredställande.

Människans liv är fyllt av otillfredställelse.

Det gäller oss alla, även om vi är friska och för en tid tycks leva ett lyckligt liv.

Vi åldras, försvagas och dör.

Allt som vi sätter värde på glider oss ur händerna.

Det är lidande.

2. Orsaken till lidande och otillfredställelse.

Livet och lidandet upphör inte i och med att kroppen dör.

Lidandet fortsätter i en tröstlös kedja av återfödelser.

Varför föds vi då igen och igen?

Det är livstörsten som driver fram återfödelsen.

Det är våra  begär, vårt längtande efter tillfredställelse, vår törst efter sinneslust och fortsatt liv som gör att vi ständigt återföds.

Vi vill gärna visa oss duktiga, vi vill bli rika och få makt.

Vi vill förverkliga våra alla möjligheter och göra det bästa av vårt liv.

3. Lidande och otillfredställelse kan upphöra.

Hur ska då människan då uppnå harmoni och få ett slut på lidandet?

Hur ska hon leva för att slippa födas igen?

Genom att kväva livstörsten, svarar Buddha.

Den människa som når den slutliga insikten blir också fri från sinnenas lockelser.

Hon binds inte längre av tillvarons begär, och hennes törst efter att leva finns inte mer.

När människan har nått detta mål upplever hon djup frid och har moni.

Hur ska man då leva för att kväva livstörsten och nå nirvana?

Buddha börjar med att varna för de två ytterlighetsvägar som han själv har prövat: Att leva i sinnlig njutning är lågt och ovärdigt.

Det är en helt fördärvlig väg.

Att leva i askens och plåga sin kropp är lika felaktigt.

Det ökar bara lidande och leder inte till insikt och frihet.

Den rätta vägen är istället mittens väg, den som Buddha själv till sist prövade.

Han gav den namnet den åttafaldiga vägen.

Den skänker ro och visdom.

Och dden leder fram till upplysning och för till nirvana.